dr Ove

Hovslagen från de fyra ryttarna kunde anas i de tilltagande vindarna när kvällen nalkades. Löpsedlarna fylldes med varningens tecken. Räddningschefen mobiliserade och varnade. Ingen fick åka bil. Ingen fick gå ut. Bunkra upp. Håll er inne. Inatt och under morgondagen kommer stormen. Apokalypsens snöstorm. 

SMHI hade slagit på stort. Det skulle säkert komma 20 cm snö på ett helt dygn i Dalarna. Värst var det i Mora/Orsa-trakten. Vissa prognoser talade upp emot 40 cm snö på sina ställen. Det skulle så klart leda till kaos. Trotsig som jag är gick jag till jobbet om morgonen. Jag tog cykeln med vetskapen om att det kunde vara det sista jag gjorde i detta jordeliv. En å annan regndroppe träffade min bara kind. Jag spanade ut över snötäcket på ca 1 cm som byggts på över gräsmattan under natten. Hujeda mig tänkte jag. Måtte detta få ett slut. Under dagen föll snön. Sakta singlade flingorna genom luften och sögs snart upp av den icke frusna marken. Här och var bildades det små vattenpölar. Stockholm sände live från sina bröder i norr. Hur skulle detta sluta? Hur skulle dalmasarna klara av snön? Tacksamheten över att stockholmarna inte fick ta denna väderdust var kännbar långt upp i norr.

Jag cyklade hemmåt. Det gick bra. Jag tog en löprunda. Det gick bra. 

 

Jag vet inte riktigt om jag ska vara besviken eller bara acceptera att SMHI är sämst. Jag väljer nog att vara tacksam över att dom fick mig att byta till vinterdäck iaf. 

 

// Ove